Kvällstankar
Godkväll,
jag har många gånger funderat på varför hjärnan alltid ska börja bearbeta saker precis när man egentligen ska sova och hur frustrerande det är V A R J E gång det sker. Men jag försöker se det på det sättet att det är nog först då som man har tid att tänka
på saker och ting, när man ligger där stilla i mörkret och allt annat är bortkopplat. Inga sociala medier, ingen tv, ingen som pratar och uppehåller ens tankar på annat.
Jag tampas just nu med rätt många jobbiga tankar kring en utredning. Har väntat på provsvar sen 24 augusti och nu börar mitt tålamod ta slut. Vill ju veta om det är något allvarligt fel eller om vi kan gå vidare i utredningen och se vad som är fel. Att
inte känna igen sin kropp och vara rödd för vad det kan vara är allt annat än kul. Är livrädd för att det är livmoderhalscancer, då alla symtom pekar åt det hållet. Men samtidigt så pekar de provsvaren jag fått tidigare inte på det, men jag vågar
inte lita på något. Ringde till kliniken igår och undrade och de sa att mina provsvar har kommit, men att de aldrig lämnar ut de på telefon utan det gör läkare enbart. Fick i alla fall veta att de kommer att komma med post och det gjorde mig lite
lugnare, för hade de sett något allvarligt så borde de ju ringt direkt eller kallat dit mig. Men den här jäkla ovissheten gör mig galen, och rädd. Mest rädd.
Ö