En nystart

Behöver vi inte alla en plattform att avlasta oss på ibland? Ni vet de där dagarna när det känns som att hela världen är emot en och det enda man egentligen vill är skrika rakt ut? 

Jag tänkte försöka ha den plattformen här, ibland kanske väldigt rakt och öppet och ibland mer inlindat. 

Något vi borde prata mer om är ångest, och hur det känns. Många pratar om att de upplevt ångest i samband med en jobbig tenta, att man gjort något dumt eller haft en dålig dag. Jag trodde jag hade upplevt ångest innan, men det visade sig att när det väl kom första gången hade jag aldrig upplevt något liknande. Första gången kom när jag fick en lungemboli, en propp i lungan, och jag inte kunde andas. Att ta djupa andetag men att känns att luften inte räcker till, att hela tiden vilja dra in mer luft, men det går inte. Att vara inlagd på sjukhus och se hur syresättningen sjunker trots att man har syrgas. Det kändes som jag skulle dö, dödsångest. Att inte ha kontroll och känns att ingenting hjälper. Att till slut inte veta om andnöden beror på proppen i lungan eller på ångesten. Att vara hjälplös. 
Ångest | |
Upp